feliciajohanna.blogg.se

Jag lyckas aldrig bli bra på bild oavsett hur mycket jag posar eller hur mycket jag fixar mig. Så jag bjuder lite på några bilder ifrån fredags då jag och mitt lag var ute i Malmö. Enjoy!

Perfektion är en negativ egenskap jag hade när jag var yngre, jag ville att jag skulle vara perfekt och jag ville att allt i mitt liv skulle vara perfekt. Alla är inte perfekta Kenza har det perfekta håret och den perfekta kroppen men även hon har en skavank. Jag är inte perfekt och jag försöker alltid att säga till mig själv att; att ingen är perfekt. Det var mer förr kände jag mig misslyckad eftersom jag inte var perfekt och en mycket stor del av mitt ''misslyckande'' inom perfektion var just min psoriasis. 

 

När jag var mindre fick jag reda på att jag hade ärvt vidare psoriasis från morfar och farmor, jag grät av förtvivlan varje kväll (bokstavligt talat) och jag trodde att min värld skulle gå över. Jag var precis då inne i tonårstiden då man verkligen ville att allt ska vara perfekt. Min mamma som jobbar inom sjukvården började såklart testa olika krämer och tekniker för att ''ta hand om'' psoriasisen jag hade eftersom det är en hudsjukdom som inte bara har något botemedel, utan för att förhindra eller förbättra detta behövs det sol, färre stressade situationer och tid.

 

Under denna förtvivlande tiden gömde jag mina såkallat ''psoriasis prickar'' när vi hade gymnastik eller om det var sommar. Jag ville inte att någon skulle se det och tänka att jag var någon som bar på någon äcklig psoriasis. Den äckliga psoriasisen gjorde så att jag inte kunde vara mig själv utan jag anpassade mig alltid för psoriasisen, med andra ord kontrollerade den mig. Varje gång det kom fler och fler så grät jag mer, jag tillfrågade mig ofta med: Varför skulle just ja bära på detta? Varför är mina syskon så himla perfekta och inte jag? Alla frågor snurrade runt i mitt huvud och jag hade inga svar. Jag ansåg mig själv som ett missfoster, som bar på något äckligt virus eller liknande och att ingen någonsin ville ha mig.

 

Denna jävla ''sjukdom'' har gjort att jag undvikit många saker och även påverkat mina val, som att jag inte vågade välja frisör linjen eller make up linjen eftersom jag trodde att mina klasskamrater skulle tycka att jag var äcklig som hade massa psoriasis i håret. Jag gillade/gillar verkligen hår och att fixa till mig (fast jag inte är bra på det) men detta gjorde att jag backa undan. Jag ville/vill inte att andra pillar i mitt hår just för att jag har psoriasis i håret och det är endast mina närmsta vänner och min pojkvän som får göra det. Jag kände inte mig bekväm i att gå med shorts i skolan under en varm vår dag, jag kände mig äcklig som bar på massa prickar som fanns på mina ben och armar. Det kunde även vara att jag inte ville bär klänning på sommaren eller liknande för att de syntes, att jag inte ville ha uppsatt hår för att om någon satt bakom mig kunde de se det. Oavsett hur varmt det var vann psoriasisen, oavsett vad så vann psoriasisen över mig.

 

Några år senare började jag lära mig att psoriasisen MÅSTE anpassa sig efter mig. Jag har kontroll över detta inte något annat. Jag öppnade mig och folk frågade om vad det var, jag svara enkelt och rakt. PSORIASIS!! Och då kom följdfrågorna vad är det? Hur kommer det osv. Det är en hudsjukdom som ofta blommar upp via stress och är ofta ärvtligt. NO FUCKING BIG DEAL!!!! Jag sa inte no fucking big deal men jag tänker alltid det i huvudet för att jag inte ska sjunka ner i det djupa hållet jag var i när jag inte visste hur ja skulle kontrollera det. Men här sitter jag idag, med prickar på kroppen, med en underbar pojkvän som alltid är lika fin och med underbara vänner som inte bryr sig. Ja, just precis det finns folk som inte BRYR sig om att du har någon prick på benet eller armen osv. Psoriasis är inget allvarligt, det är bara att vi som har detta bär en komplex över psoriasisen. Vi bryr oss om det fast det inte är så allvarligt, vi tycker att det är allvarligt men vi lär oss att hantera det precis som alla andra människor mer utseende komplex. 

Vi är människor som bär på psoriasis och vi (jag) är stolt över det!!!

 

 

Haha.. Börjar redan nu med att skriva att jag har varit i Thailand och kom hem igår runt 3 tiden. Jag har rest med en hel drös av super härliga personer, vi åkte runt lite i Thailand. Först var vi nämligen i Bangkok i 2 dagar vi spendrade mycket tid utav shopping och liknande nöjen, åkte vidare till Kata där vi spenderade 5 dagar utav att bara sola och bada (chilla med andra ord) även lite shopping där, vidare till Krabi för utforska öar som Phi phi island och sista destinationen var Karon där vi mestadels chilla. 

 

Med andra ord har jag haft en toppen semester med massa olika nöjen, sol och bad. 

 

Jag vill kunna blogga om mode och skönhet osv, men jag känner att det inte är jag. Jag är jag, Felicia Olofsson som inte kan någonting om smink, kläder, skönhet. Jag bär kläder som jag tycker om, jag är skitdålig på att sminka mig och ja ni inser själv att skönhet är inte min starka sida. Felicia Olofsson är en tjej som gillar att läsa skvaller tidningar, träna, uppleva så mycket som möjligt och gillar att överdriva. Så tyvärr sätter jag ner foten här för att visa mina skönhetstips eller liknande (inte för jag har tipsat så mycket men ändå), ni kommer istället läsa eller kolla på massa olika uppleveser jag har upplevt, även mina djupaste åsikter och JÄVLIGT MYCKET ÖVERDRIVANDE. 

Puss.